17:56

Jag vet inte var jag skall börja, jag vet inte hur ja skall kunna skriva de här, hur ja skall få någon att förstå hur jag mår. Jag har skrivit detta om och om igen men blir inte nöjd mer än ett men. Vet inte om någon skulle förstå, jag vill skriva en text som alla kan läsa och förstå sig på. Men jag vet inte vad som hänt med mig, jag kan inte skriva längre. Allt ja gör är att slänga runt en massa bokstäver ur alfabetets ordning och ingenting blir längre bra. Mina gamla texter är som vin jämfört med denna skit som jag skriver på nu. Jag vet inte längre hur vad varför när vem jag är. Allt är bara tomt, jag är bara så besviken på allt och alla just nu, men framför allt mig själv. Jag väntar på att den där räddaren i nöden skall dyka upp, på ett happy ending i ett slut. Men jag har väntat, jag har väntat, jag har väntat nästan för länge nu och mycket mer därtill. Det som gick bra förr, det finns inte ens kvar där, det som var älskat har dött. Jag önskar så jävla mycket att jag bara skulle kunna skriva hur underbart mitt liv är, hur lite jag önskar att jag inte var jag och hur mycket jag vill tacka för allt jag fått. Men verkligheten svider, den svider, för allt du ser är sant. Ingen kommer stå där på julafton och ge dig mer en 1 packet som innehåller boken med dit liv och den underbara sanningen med att du inte har drömt ett skit. Att flytta och rymma har gjort mig stark, men lika mycket som jag växer som person bryts jag ner när jag snart inte har något kvar, inombords kokar jag, jag önskar jag bara hade vågat skrika ut och berätta för alla vad jag känner och inte behövt låtsats vara den jag är. Tårarna faller och ingen sitter vid min sida, jag är helt själv, inte ens min bästa vän är här och kan slicka upp mina tårar, jag saknar henne så det gör ont, men jag har inte mycket att komma hem till, bara en verklighet som gör mig mer fel än rätt. Livet är rätt svårt att leva, men ingen, ingen berättade för mig att de någonsin skulle bli såhär svårt. Jag bara väntar på att allt skall vända, på att jag skall få något att tända och låta brinna tills allt bli bra igen, men som för alla andra tar det tid. Det värsta med allt är att det bara räcker med så lite som en vindpust för att få ditt ljus att sluta brinna och allt att bli som skit igen, mister du en vän eller ett liv, then nothing gonna be the same again. Har du varit där vet du precis vad jag menar. En sekund och allt som var bra blir förstört. Tur att jag har dig och mig, annars vet jag inte hur jag hade klarat mig. Var stark vännen min, förbli stark, vinn stark.

Allt du förlorar kan du inte vinna igen, men allt du inte vunnit kan du förlora. Så sluta inte spela spelet för ens spelat slutar spela dig - Maggie