lördag 27 februari 2010

22:42


Du vet att jag vet att du ljuger, men de spelar ingen roll för du verkar inte bry dig, du har typ noll koll. Tolerans i all glans, en dans ett sitt och flera om. Som att dra på sig en påse i all hemlighet för att glömma bort all sång. Ett liv i en låda eller box de är vad du skapar och ser när du snurrar dig om, om och om alla kassa ursäkter och bort flykter som du inte tycker om lämnar spår på gatan som svävar i en enda stor storm. Folkmassor hit och dit många verkstäder men lite i kredit. Ett samhälle näst in till fullt av skit, de ända som uppmuntras är att ta sig hit. Ensam och vacker men med folk som sviker, tror du vet vad jag menar, jag är rädd för att säga som såhär. Den ända man kan lita på är sig själv i heldragen misär. Om ändå detta hade varit ett fint ordbajseri och ingenting som sluter allt i himmel och liv. Då mina vänner då hade vi kunnat packa väskan och ta ett oerhört enormt kliv, ut genom dörren som visar oss vart känsla och ärlighet är de ända som får dig att känna dig något mera exklusiv.

Jag kommer aldrig någonsin få vet vart jag har någon utav er och ni vet inte vart ni har mig. Jag litade, jag såg, jag ramla, jag log, jag ställde mig upp och sa;

Här är jag opålitlig med mina tio ord som får mig att förstora:

Jag har verkligen ingenting att vara rädd för att förlora .

fredag 26 februari 2010

18:47

Dagens glädje, och jag älskar dem, det smakar kärlek. mums.

torsdag 25 februari 2010

onsdag 24 februari 2010

20:52


IF YOU CAN DREAM IT YOU CAN DO IT
2010 is going to be a good year

tisdag 23 februari 2010

15:28


Kan man tröttna på sig själv?

måndag 22 februari 2010

18:36



Hotell Electra Palace, Rhodos

1,5h timmer senare kommer vi ut i från Resia och är en resa rikare

PERFEKT START PÅ VECKAN

12 MAJ BOKAT OCH KLART

RHODOS HERE WE COME

söndag 21 februari 2010

20:47

Bekräftelser gång på gång, ångest utan någon minuts ro och krav som är för svåra att nå upp till? Hade tänkt att skriva något, men mina minnen, sinnen och tankar har fallit ur sitt skall. Allting bara snurrar, ner och upp, upp och ner. Känns sådär lagom kul. Så det är svaret på min distans till bloggen den senaste tiden. Jag har helt enkelt tappat insperationen ur atmosvären som snurrar kring mitt liv. Tomt är det. Men visst har jag mina kontakter där jag laddar batterierna, utan er vore jag en urladdad mobiltelefon som bara klarar av att ringa iväg samtal om livsnödvändig hjälp till 112 och det är ingen person man vill vara. Stark vara det, stark var det. Jag laddar om och återkommer inom kort.

Back to reality tomorrow again, i tought it all ready had been done.

fredag 19 februari 2010

19:57

Så länge man inte ger upp har man ingenting förlorat.Den som förlorar är han som själv låtit sig förlåtas.

torsdag 18 februari 2010

14:39

Allt handlar bara om att tro på sig själv, för klarar du inte av att göra det så kommer det inte finnas någon annan där ute som gör de samma. Tro på dig själv. Du lär kommer långt, längre en vi andra tror att du klarar av att nå. Det finns bara ett mål, ditt mål. Skita mot horisontens slut, du lär någon gång slå ut. Det finns bara en enda person på jorden som kan stoppa mig, hon heter Maggie Mahmoudi. Vi är överens, men ibland kan hon släppa taget och då orkar jag inte bråka mer. Men jag har hittat balans.

Dags att se de ljusa sidorna med livet, släppa de mörka och tänka om. Kontroll.

onsdag 17 februari 2010

20:36

If we crawl
til we can walk again
Then well run
Until were strong enough to jump.
Then well fly
Until there is no end.
So lets crawl, crawl, crawl
Back to love.
Yeah, back to love, yeah.

tisdag 16 februari 2010

18:21

Jag önskar jag vore som dig, lite extra saltig utan några som helst problem. Flyga genom livet utan ångest och oro, och allt på vägen som man fångar är stavat med två, ro ro ro. Hänga vid spegeln och vara nöjd över det man ser, eller i alla fall försöka att le. Inte bry sig om vem man sårar när och var utan bara önska att allt som man inte ser är flera och mera problem. Kunna öppna upp en ny sida men lika snabbt göra de till fler och på en timme glömma av allt man gjorde och mycket mer. Jag sa att jag önskade, nu vill jag vara. Motsatt sida, avig sida rutten sida, vem tror du egentligen att du e? Likt tågen som rullar vid min sida känner jag din skugga vid mig. Ett felsteg och tåget spårar ur det var så jag sa. Det här med livet är en lustig visa. En dans på rosor? Vem fan sa de, visst svåra steg dem har jag stött på men rosor och lena ben? Det är ett enda sken som bedrar. Klingande spel en tärning och flera möjligheter. Vad fan är det vi egentligen ser? Du sa ett liv, jag sa fler, du sa ge mig ditt, jag sa ta ditt. Bara känslan av att sitta och klinga tätt och snett på mina tangenter ger mig en avgudande smak av frihet, tänk så mycket fel och rätt det egentligen finns. Och att bara sitta och suga på min karamell om livet ger mig hopp om att någon gång på resan genom det som stavas med tre, hitta en karamell som aldrig tar slut. På min lilla resa genom stan. Stanna upp, hitta rätt och sedan fylla asken med fler och fler. Jag vill ha ett mål med mitt mål, jag är redan inne på min refräng, men har svårt för att sjunga den igen. Jag vill hitta ett mål med mitt mål. Ett liv som ingen annan kan få.
- Maggie Mahmoudi

16:27

Bli inte orolig om allt känns bra, det går snart över igen.

måndag 15 februari 2010

14:03

VÄRLDEN ÄR FÖRLITEN FÖR MIG.ALLA KÄNNER ALLA.
Världen är bara så förliten för mig, jag vill ha mera, och flera. Allting bara krockar med varran. Jag känner dig, du känner henne, hon känner honom som känner min bästa kompis tjejs kille som är tillsammans med min föredetta bästa vänn som kände hans mammas ex, som blev tillsammans med hennes pappas bror som sedan gick och hängde sig.

söndag 14 februari 2010

19:00

Det finaste med livet är när man finner nya vägar att gå, nya vänner att få och ett liv att återspegla allting på. Glad alla hjärtans dag på er. Jag är så nöjd med mig själv och alla vänner jag får, fått, haft och hade. Tänk att man kan ha känt en person så länge och inte förrens på senare dagar förstå vad man missat. Vi har bara så kul tillsammans, jag är glad för att du gav mig en chans. Vi är som samma person fast i två olika skal, tänk om alla vore som oss. Då vore världen bara så mycket mer än hel. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag älskar er ni gör mig hel.

fredag 12 februari 2010

20:35

Jag vet, jag vet, en ring till... men jag kunde bara inte hålla mig den var för snygg för mina ögon. Dessutom nappade jag ett nytt efterlängtat stift i rött att pryda mina läppar med. Tack cill och jess för ett stads flyt tsm med er!! I morgon kör vi på blodröda läppar snygga fingrar och ett svart fodral! Tänkte även bränna av ett par hjärnceller till, är ju sportlov nu så varför inte passa på! All in eller försvinn.

torsdag 11 februari 2010

15:16

De tiderna är förbi, de stack för länge sedan...
Jag är en person, fast innerst inne skulle jag velat vara 100. Tiden då jag var liten är förbi, tiderna då jag levde ett ovetande liv. Allt har helt plötsligt förvandlats. Var är jag nu, men framförallt vem var jag då och vem är jag nu? De dagar som sveper förbi det är livet vi pratar om. Lika snabbt som man föds är man död. Vänner och familj skapas på ett stadium utav ett kapitel i en bok. En bok som formar oss år för år, ger oss erfarenheter och ibland till och med en ny bok att öppna. Jag har en sak klar för mig, jag använder mig sällan utav två böcker. Jag gillar att läsa en åt gången, i så fall avslutar jag mitt kapitel och tackar för boken, tar en ny, öppnar den och läser den oavsätt jag gillar den eller ej. Jag gillar min liknelse om livet i en bok. Det känns äkta, för jag är den enda som skriver boken jag själv läser, och när jag ger upp eller vill gå på en nystar då lyfter jag bara undan min bok slänger pennan och hittar en ny historia och dröm att fortsätta leva på och följa lika starkt som jag går. Jag är jag var jag kommer alltid att vara Maggie Mahmoudi i en större eller mindre skala.

onsdag 10 februari 2010

17:48

My penn is not made by gold
but think it can be silver

tisdag 9 februari 2010

18:34

You don´t know what you got untill you missing it a lot.

måndag 8 februari 2010

21:02

Nu har personen i fråga varit på besök igen, men denna gången i en helt annan skepnad.
Det var en hon, en tik en flicka en kvinna en gumma, en människa med hopp och tro. En förebild att leva upp till helt enkelt.

Hon bad mig städa undan all skit på mitt skrivbord, jag röt till och bad henne gå.

Hon bad mig plocka undan disken, jag högg.

Hon bad mig gå ut med soporna, jag struntade i det.

Hon bad min bädda min säng, jag log och sa det kan du väll göra själv.

Hon bad mig tvätta mina kläder, jag slängde dem i en hög.

Hon bad mig dammsuga, jag satte på tv:n.

Hon bad mig ge henne en kram och pussa henne, jag stod tomhänt utan ord.

Jag är ingenting utan henne, hur kan jag har bärt mig åt på det här sättet, kalla mig cp, jag kan inte ens förstå.
Kvinnan står fortfarande kvar på samma ställe och älskar mig minst lika mycket för den jag äntligen växt upp till och blivit. En annans ny stjärnas förebild. Du älskar mig minst lika mycket. Det jag är har jag fått av dig, jag ångrar mig så för den jag varit. Det spelar ingen roll hur fult och dumt och fel jag bärt mig åt, du finns alltid där för mig. Och jag hoppas att du förstår att du inte är någon annan än mig själv i en vuxen version. Jag vill bli som dig mamma en helt underbart galen person <3

söndag 7 februari 2010

21:29



A moment, a love A dream, a laugh A kiss, a cry Our rights, our wrong

18:31

Du vet ingenting, innan du vet allt

lördag 6 februari 2010

18:48


Peace love and understanding
Ny het ring klirrade gött, helt klart min nya bästis, awsome.

fredag 5 februari 2010

21:51


Jag skjuter dig om du skjuter mig först

Känslan inom mig är stark stor och maffig. Allt inom mig vill sticka till de som går emot mig. Men något hindrar mig. Något stort det kallas respekt. Visar du mig respekt så visar jag dig respekt, blir jag ignorerad av dig så lovar jag att du får dubbelt upp. Självkänsla och respekt. Har funderat på dessa exemplar som tror sig så fruktansvärt mycket och ger dryga blickar och svar. Vem fan tror du att ni är? Ni är som alla andra, varje människa på vimmel bild eller på vip? Ni är som alla andra. Ta de lugnt bara och dela med er av eran glädje istället för att ignorera och ställa. Och ni som redan har allt och mycket mer som istället för att dela med er tar och ställer till med en massa problem och ler utan att bli försen. Varför skall man hacka på alla andra när man redan har de bra, svaga och klena är ni alla barn. Ni trycker ner varandra utan något rimligt svar?! Tydligen bara för att uppleva allt ni redan har. Skitsofrena lilla små barn. Till och med jag skäms för dig som inte är kompetent nog att visa dig svag.

Ge och tag det är fan så de skall va...

onsdag 3 februari 2010

17:08

Ser du att mitt öga ler?
Ja mina vänner vet inte vad ja skall skriva om idag, men kände ändå för att uppdatera min blogg med något gott att smaka på. Vet att ni är få men att ni finns. Vill inte upprepa mig utan mestadels skriva om något nytt, typ en hit eller något men tydligen kommer jag tyvärr inte på de heller. Jag tror jag är orddöd eller tondöv? Det blir väll så ibland att man tappar taget om fattningen och glideeer iväg mot en annan riktning. Tappad kontroll, ja juste så hette de. När du inte längre vet vad du skall ta dig till för att lyckas men ändå inte ger dig förens du nått ditt svar. Enveten men utan resultat. Som en fluga utan vingar eller en groda utan ben hopplös och flyglös. Ja någonstans på vägen tappade jag greppet, men jag har hittat tillbaka det vet jag att jag har. Lyckan är på topp efter all stress i veckan som jag har utsatt mina hjärnceller för, nu väntas ett gott medelpass och efter det låter jag timmarna visa vägen.

tisdag 2 februari 2010

17:15

GYMMET! Wieee! Träna träna träna.... jag får fan världens super kick, i´m in love!

måndag 1 februari 2010

17:55


Jag är en person som har fruktansvärt lätt för att spåra ur, men nu är jag äntligen fast på rälsen igen! Jag hade ett mål, nu har jag ett, och de målet skall jag klara av att nå. Med eller utan ditt stöd, så är de bara. Antingen får du älska det, eller hata det. Jag tänker i vilket fall som helst genomföra de.
Nu är jag fast besluten, ingenting kan stoppa mig nu. Inte ens jag själv. Jag skall klara detta, det finns mycket jag misslyckats med vilket är bra. För nu vet jag hur det känns att misslyckas, och jag vägrar uppleva den känslan igen. Jag skall lyckas och så är de bara! Jag skall lyckas! Vänta bara ni skall ni få se.

Den som inte hoppas att vinna har redan förlorat. Den är inte jag!