söndag 31 januari 2010

21:46

FAIL. HELVETES JÄVLA SKIT. NU FÅR JAG BÖRJA OM IGEN DÅ, MEN DETTA E SISTA CHANSEN JAG FÅR. SÅ HÅLL I ER, FÖR JAG ÄR INGET MISSLYCKAT KONCEPT. NEJ, JAG ÄR EN VINNARE, PRECIS SOM ALLA ANDRA!

13:54


Oftast smakar det sött på lördag och surt på söndag, men jag kan inte annat än att gilla det. För vet du vad jag mår i alla fall gott!

fredag 29 januari 2010

22:41

Kärlek är ett starkt ord. Det slår hårt, det tar åt och de ger mest. Att älska någon är inte helt rätt att göra lätt, att älska betyder mera en bara ett ord, en handling eller en bok. Kärlek ger med sig ibland och ibland går den tvärtemot.
Och just nu är den äkta och väldigt kär, jag älskar dig just nu mest över allt! En underbar hunderbar vänn!
Sann kärlek finner varandra, falsk kärlek skapar bara atmosvärer med fel handlingar och ord.

Allt är inte lätt, men svårt är inte allt
- Maggie Mahmoudi.

torsdag 28 januari 2010

17:03

Glädje kommer inifrån och utsidan speglar din insidan. Det går upp och det går ner. Det blir mörkt och ingen ser, det blir ljust och allting ler. Det gäller att hitta balans, symbios med sitt liv. Jag satt och funderade på min födelsedag men hade svårt att förstå vad jag var, vad jag gjort och vart fan tiden har tagit vägen? Snart 19 år. Det som jag lämnar efter mig är bara spår på vad jag levt, hur jag levt och vad jag gjort. Det skrämmer mig. Jag ser inte ut som jag gjorde då, jag kommer inte se ut som jag gör nu heller.
Det finns saker jag ångrar att jag gjort, det finns saker jag verkligen inte ångrar att jag gjort. Det finns saker jag hade velat göra och saker jag vill göra. Jag har ett liv framför mig. Men inte ett helt, inte ett halvt utan en hel framtid jag får bestämma över. Livet, levde, njut de, förtjäna de.
Ingen sa att de skulle bli lätt, men du bestämmer hur svårt du gör de. Lev för guds skull, lev. Det kommer inte tillbaka, de du sa var igår. Det kommer inte tillbaka. Bara i morgon finns att skåda.
Ingen gör det åt dig, lev det.
Och viktigast av allt gör det rätt.
Det går inte att ångra korrekt.

onsdag 27 januari 2010

17:42

När alla andra sitter hemma och klagar på vädret, jag då får jag en lysande ideé! Varför inte ta fram jogging skorna, refleks västen + en galen hund och ta sig ut å springa? Bambi på hal is, gissar på de.

Kontroll!

tisdag 26 januari 2010

18:01

IDAG OM EXAKT 4 MÅNADER DÅ BLIR JAG FRI, ARBETSLÖS OCH LYCKLIG. MÄKTIGT.

söndag 24 januari 2010

00:05

Hon verkar vara på semester, hon som brukar stråla in genom fönstret och fylla min kropp med glädje och hopp. Hon som alltid lyser upp och går å lägger sig senare än mig. Hon som gör att knoppar på blommor förvandlas på en minut till något som liknar bin:as hus. Hon som värmer upp vattnet som småbarnen plaskar i, och även hon som ger hopp till kritvita lakan att få känna sig färggranna på sin kropp. Hon kallar sig sommar. Och jag undrade just vart hon tog vägen. För han verkar vilja stanna ett tag till och det gillar jag inte. Nu vill jag att hon kommer hem och han åker sin väg. Men du är välkommen åter när det passar dig bäst.

lördag 23 januari 2010

20:17


Slow motion fast forward

16:27

Och jag överdriver inte, hemtenta på G. Suck. Och dessutom så tvättar jag i tvättstugan just nu. Vuxenpoäng hit och dit. Men allvarlig talat det där är inget jag lägger till på min meritlista direkt. Jag är ju för fasen fortfarande bara ett barn fast med lite äldre kompisar och något strängare regler och krav. Väx upp? Nej tack.

fredag 22 januari 2010

00:42

Andas in & andas ut. Skönt med en paus, du är så välkommen så.

torsdag 21 januari 2010

22:29

De är sådana speciella exemplar, du vet exakt vad jag pratar om. Det finns många utav dem men tyvärr för få utav oss. Vi lever bara en gång så varför försöka andas de andras luft, få folk att falla och be, för att själv stå där som segrare. Leva livet varje minut till de tar slut, man samlar sina stunder och älskar alla andras sekunder. Vad är det för mening med att låta sig själv som förlorare stå som en falsk vinnare. Nej, det finns alldeles för få utav oss. Vi borde istället för att gräva ner oss som de få vi är, stå för dem vi är och visa andra hur äkta vänskap skall vara, det går inte att gömma och heller inte att glömma. Äkta vara det är prima vara, det är vänskap och respekt på hög nivå. Vi tävlar inte emot varandra, vi är inte fiender på något sätt, istället så kämpar vi åt varandra och oavsett om det är du eller jag som står på toppen så är vi lika lyckliga för det. Hoppar du så hoppar jag, lämnar du så går jag efter. Vi vet hur man styr utan onda tankar och utan revange, men går du eller jag för långt på andra sidan. Då står vi inte stilla. Det är en sak som är säker.
Skyll dig själv, du är egentligen en vilsen myra i en stack och visar de med att använda fel ord i flera hack. Hitta dig själv istället innan någon annan gör de åt dig.
Skyll dig själv.
Du lovar allt jag begär om du blir förlåten, men jag förlåter dig inte så lätt.

onsdag 20 januari 2010

20:18

Jag är ledsen över att våran relation har gått i ide. Men jag har alldeles för mycket att göra, plugg plugg plugg. Men i morgon är de jävla historia provet avklarat. Och vet ni vad, jag bryr mig inte om det går åt helvete för jag orkar inte längre ta skolan så jäkla seriöst, jag orkade 2 år, men nu börjar jag på allvar tappa de här. Dagar från 08:00 - 16:30, plugg till 00:30 sova i 5 timmar och så samma visa om igen.
Vart tar alla timmar vägen? JAG HAR SVARET, skolan......

måndag 18 januari 2010

21:00


Please pull the trigger for me, or i will do it alone.

söndag 17 januari 2010

20:06

Jag är bra på att säga att jag skall göra mycket, men sanningen är att jag får väldigt lite gjort. Panik helvetes jävla plugg faaan. Jag söker frihet, men blir fängslad gång på gång av alla siffror och bokstäver som på något sätt måste tryckas in i min hjärna även om cellerna vägrar äta upp faktan. De borde vara olagligt, straffbart. För just nu plågas jag av att inte veta vad. Ingenting fastnar, allt som skall fastna blåser bort. Katastrof.

torsdag 14 januari 2010

20:27

Jag gillar inte att lägga mig i, så jag lägger mig utanför. Sköt du ditt, så sköter jag mitt.

Kom igen nu, jag vet att du snokar runt på min blogg, så våga bara lämna den utan ett avtryck från dig, anonymt eller med bokstäver som bildar ditt namn. Välj själv. Men gör de, nu bollar jag bara med mig själv och min fantasi, visst det är kul, men i längden långtråkigt, nu har de gärna varit dött här. Ge mig liv, tack! :)

onsdag 13 januari 2010

22:01

JAG BEGÄR INGENTING, MEN VILL HA ALLT

tisdag 12 januari 2010

21:15

Han var på besök idag igen.
Men idag tillskillnad från de andra dagarna med värmande händer och ett fint leende.
Han var glad, han spred glädje han gav mig hopp och ett lugn som la sig lika snabbt som ångan från en kokande kastrull.
Men jag vara bara glad. Inte på riktigt, de var falskt. Jag försökte få mina mungipor att peka mot gud. Men så snart han såg mitt ansikte förvandlades ångan till vattendroppar som föll ner längst hans kind.
Flicka lilla, lär dig att saker och ting kommer och går. Det kommer och går, du mår bra och du mår ont. Men livets dagar stoppas inte för det. Visst livet är de dagarna du minns, men försök att byta ut de onda mot de goda. Det kan inte bli värre.
Lär dig att hitta nya stigar att följa. Att låta dina bara fötter få nudda de gröna gräset utan getingstick och nässlor. Hitta rätt stigar i livet är svårt. Men att se dig som falsk och glad utan känsla, det är svårare.
Du vet att jag älskar dig.
Flickan kollade upp på mannen, vem är du egentligen?
Mannen vände sig om och försvann. Inte så med vinden utan mer på en gång. Ett ord och han var borta.
Flickan gick och kramade sin kudde godnatt, klockan var mycket, minuterna över ny dag och ny morgon.
Han hade lämnat en lapp på hennes mjuka kudde:

Antingen finner du en stig, eller så gör jag dig en ny.

söndag 10 januari 2010

21:56


Take my hand and walk with me. Let me show you what I´m feeling.

fredag 8 januari 2010

23:51

Hon gick fram till mannen utan namn, tog fram sin lik bleka hand och flyttade på tungan i gommen.
- Här är jag, orden klingade tätt mellan varandra i en tom vibration.
Goddag, sa mannen utan att blicka bakåt.
Jag ser fram emot i morgon, sa flickan med dov ton.
-Du har ingenting att se fram emot.
Flickan fick ett hårt slag mot bröstet, ångest.
Hon tog sig för pannan och försökte beslutsamt ändra tankebanor kring morgondagens natt. Men det gick inte trotts att hon gång på gång försökte få medvetandet att byta riktning.
- Ditt lov är slut, får jag fråga om du nått ditt mål.
Flickan kollade ännu en gång upp på mannen utan namn. Nu blev plötsligt tryckt på bröstet ännu hårdare. ångest.
Mannen böjde sig ner tog tag i de mjuka vita lager som låg under hans sko, han tryckte ihop de han hade i händerna med en hårt slag.
- Kolla på denna boll, så snart den fått liv är den död igen.
Flickan ställde sig vid mannens sida. Blundade och såg hur hennes boll fortsatte flyga långt bort över de höga tallarna och upp i skyn.
- Är du beredd? Snart kastar jag. Detta måste du se.
Flickan öppnade ögonen igen, såg på bollen som flög och ganska snabbt träffade marken med en duns. Bollen såg plötsligt ut som den gjorde från början. Ett mjukt vitt lager.
- Om du ens försöker tänka på morgondagen ur samma perspektiv i gen. Så lär ditt hjärta sluta som den där snöbollen.
Flickan slöt ögonen igen. Välkommen till verkligheten min vän.
En tår föll längst hennes kind, och snabbt förvandlades den till is då den sakta men säkert släppte grunden från henne.
Flickan satte sig på en bänk och började fundera på över hur många utav alla de bollar hon tänkt krama under nattens gång som skulle kunna ha en möjlighet att flyga iväg. Hon kastade bestämt iväg den första bollen, den blev ett vitt lager. Men flickan gav inte upp för det.

torsdag 7 januari 2010

20:33


Jag är trött på att låtsas, jag är dum som inte berättar för dig hur jag egentligen mår. Dag ut och dag in tänker jag på allt det jag inte kan få, men inte PÅ det jag redan har. Som en rutin man inte kan få bukt på, dag ut och dag in.
Njuter man av stunden man har får man stryk, undan går man det så ångrar man det man aldrig gjorde. Man vet aldrig vad man har förens man saknar de så de gör ont. Inombords skriker det, tårarna rinner ej, jag kan inte ens le med mina egna läppar. Allt känns tomt. Misstag är till för att skapas, inte för att skickas iväg till oskyldiga skapelser. Som när luften tar slut och hjärtats rörelser slås ut. Död. Död. Död.
Jag önska du bara kunde få veta. Du skulle få göra som du vill, men nu känns de som att alla bara blundar men ändå vet. Ibland önskar jag att jag vore gud, kunna peka och ta, kunna ge och få. Och skicka de som hör hemma i helvettet, hem. Men tyvärr är jag unik precis som alla andra, och mer än att leva för tillfället och uppdatera min blogg kan jag inte göra. Det känns egentligen fel att låta dig förstöra. Tur att man ändå har vänner som kan störa denna jävla stora fula oklara osköna fega röra.

onsdag 6 januari 2010

13:53


Face the price you pay for the games you play

tisdag 5 januari 2010

01:08

Ush, jag var så nära på att svika denna bloggen å byta till en ny, men jag kan seriöst inte släppa taget om den... du har blivit min bästa vän, och jag kommer sakna att skriva i dig om mig och mina dagar som bara glider förbi. Jag fick seriöst ont i magen, en ångest attack typ. Trodde inte en blogg kunde göra så mkt inflytande på mig, men jag är tydligen kär i dig. Så jag tänker inte göra slut än.
De lovar jag dig.

måndag 4 januari 2010

00:45


Nu är de som såhär, du är min bästa vän, och de känns tungt att gratta dig igen, och igen och igen, men nu när du fyller dina 19 bästa år. bara så synd att det är ett mellan år och du systemet ej får. Så vill jag gratta dig min allra bästa vän, en Jessica Nilsson blir 19 år nästan igen. Tiden går fort gumman lilla, jag vill bara varna dig för att du har 11 år kvar till 30, och då får du fan passa dig för hängröv och tuttar, men så hårt som vi håller i gång så tror jag ej att de är på språng. Men en annan varning är våra wrinkels, du får slå upp de din tupp om du inte förstår vad jag menar för på engelska är du ju inte bra, de vet både du och jag. Jag vet inte hur många gånger du varit där för mig, ( hälften av alla gånger jag varit där för dig men endå) på fyllan, på toan, på stan, på fiket, på bion, på bussen, i skolan, hemma, på vagnen, på gatan, i vått och torrt har vi fan alltid koll på varrandra. Och de räcker fan inte nog med de, vi gillar att umgås på telefon och msn likadant de. Du gillar att sjunga på låtar med, de gillar jag att lyssna på med proppar i öronen, men något man fan inte kan gå miste om de är din förkärlek till denna lilla sång:


Always on my mind, Always in my heart, I’ve been waiting for you night after night, Like a shadow staying close to the light, Suddenly you stand beside me, And I see a million burning stars, You are always on my mind, Always in my heart. Och det är precis vad du är för mig, You are always on my mind, and always in my heart. Fan nu låter de som om vi vore ett gift par, men då får de göra de. De jag egentligen hade velat säga med detta jävligt långa inlägg var:

GRATTIS JESSICA NILSSON PÅ 19 ÅRS DAGEN din goa söta lilla tjej, jag älskar dig, chilla på dehär, för de måste fan vara de bästa grattis inlägget du kommer få idag, och de bästa.


Puss på dig från mig <3

16:04

En hemlighet bevaras bäst när alla vet om den men ingen berättar. De är sant, och det vet både du och jag. Ingenting känns längre bra. Det som var försvann, de som flöt, sjönk. Det som ligger framför oss inlindat i ett packet de är oklart, precis som vi var, observera vi. Nu är det bara ja.

söndag 3 januari 2010

20:33


Game Over, but it´s not over until it´s done.

Det finns minnen som aldrig suddas ut, stunder som aldrig tar slut och drömmar som vänder tvärt. Det finns även dagar som man önskar kunde levas lättar och bättre på ett helt annorlunda sätt. Att handla utan att tänka, att prata utan att sätta punkt, andas ut å spela om. Jag brukar känna när min skuggas existens faller på sin plats. Men i dag fanns den inte där, de som reflekterades var bara svart utan kontur. Som vit och vit, svart utan slut. Jag gillar att vara oklar i klarheten, tänka utan att handla men handla först innan jag pratar. Fånga mig, oklarhet är jävligt oskönt i sig. Men när det används och skrivs utav mig så måste jag bara få erkänna att jag gillar det exakt precis lika mycket som dig. Andas . Gör det igen, stanna till, tänkt till, andas och gör om. Vi lever bara en gång, våga vinna utan att förlora mig. Så de kan gå när inte spaken är på.
Orättvist känns rätt i de här läget?!

lördag 2 januari 2010

19:08

Han stirrade på mig med iskalla ögon.
Jag bad honom att inte komma tillbaka.
Han svarade mig:
- Jag gör som jag vill, jag kommer, jag går, jag stannar, jag slår.
Och sedan gick han sin väg.
Han lämnade mig kvar med ingenting, ingenting förutom mig själv i ett helt annat skal.
Jag växte mig stor och stark, jag vann jag förlora och mitt självförtroende byggdes sakta men säkert upp, jag blev någon annan.
Någon ja kunde kalla för mig.
En vinnare, en tjej med ett stort och starkt psyke.
Jag är inte den som gömmer mig i en buske när elen går. Jag är den som hittar proppen som täcker alla hål.
Jag finner mitt stöd i dig.
- Maggie Mahmoudi

fredag 1 januari 2010

14:48

Hello 2010, A NEW YEAR to live without any fear.