torsdag 31 december 2009

15:05

Meet me halfway, right at the boarderline
That's where i'm gonna wait, for you
I'll be lookin out, night n'day
Took my heart to the limit, and this is where i'll stay.

onsdag 30 december 2009

17:28


Imorgon smäller det, nu fan gäller det.

tisdag 29 december 2009

17:30


Vi lever för att dö, vi dör för att sörja, vi sörjer för att vi måste. Vi gråter för att sluta le, vi leker för att sluta ge. Idiotiska helvete, de börjar snart om igen. Och mår du bra? Ta de lugnt det går snart över igen. I en atmosvär fylld av flygor som surrar är de enda jag ser och hurrar, du. Den enda som står vid min sida när mina får är döda är du. Jag vet vart jag har dig och du vet vart du har mig. Vi bråkar vi leker vi skadar vi tar vi ger. Men du är alltid du, det finns ingen som kan få dig till att bli någon annan för mig. Jag önskar jag hade fler av samma sort, flera att ge en förebild en bild med samma smak. En bild att följa för att sluta se det man inte vill se och känna. En förebild för att ge utan att sälja. Det är jag för dig, mig för han. Jag önskar och drömmer mig bort till en värld som inte ens finns, en värld där jag vill att du blir som mig, men jag lovar att blunda för alla mina misstag jag gjort. För att ge dig en absolut säker framtid. En tid framåt där du kan se skratta sjunga och le, och inte behöver oroa dig om vad som hända skall ske.
Min kära lillebror. Ramin.

måndag 28 december 2009

00:10


Min lilla Nikki! Söt som socker, fin som få.

söndag 27 december 2009

15:13



Lovely. 2010 invigs med detta super snygga fodral. Langar upp en bild när den täcker mitt skinn efter träningen idag! Och jag säger bara såhär, reorna i staden är bra, men myrorna är många.

lördag 26 december 2009

23:31




Min sjukt snygga catsuit. som jag bara har förälskat mig i, känn på catsuit. Vi drog en runda på stan i går, jävlar vilket drag, och skönt att chilla på de goda å slippa de onda idag. Å ja jag e hemma en lördag. Tänkte matcha mig med snön där ute. Vara vit en lördag.

I kväll hade jag tänkt skriva ett ganska tråkigt blogg inlägg, ett inlägg som jag alltid gör. Ett inlägg där känslor från topp till tå gör sin existens märkbart omärkbar. Jag skaffade mig en blogg för att ha någon att föra en diskussion med, ganska tråkigt egentligen. Jag menar det kan inte finnas många utav oss där ute som vill ha ett bollplank att bolla sina tankar emot, men jag är tydligen en av dem. En utvald, en drabbad, eller en skonad. Men jag tycker det är skönt att ha någon som för en gångs skull håller igen sin kära mun och bara läger ner all konfrontation. Någon som kan ta emot utan att ge.
Jag tvivlar snart på om det finns folk där ute som läser min blogg, men det spelar ingen roll för mig, jag skriver av mig för att må bra. Varje dag eller en gång i veckan det spelar ingen roll. Men jag har märkt en sak, när jag loggar in mig på bloggen så ger jag mig själv en rejäl höger. Jag blir taggad. Taggad till att låta mina fingrar få sprätta på tangentbordet likt en dammsugare som drar upp allt i dens väg.
Jag är unik, som alla andra. Brukar inte skriva om vad som hänt i dag utan hellre diggar jag mina tankar till musiken i bakgrunden och låter er få avundas min outhärdliga skrivning.
Jag är inte världs bäst på att stava. Jag är heller inte bra på liknelser, och på komma och punkt sätter jag punkt, och oklar och skön det är min stund. Men en sak är klar, jag är bäst på att skriva som mig själv. Skriva om mina känslor, om min ångest, om mina vänner, om min hund, om en vit lögn, om en julklapp eller en sömn. Om en misslyckad utgång eller en lyckad dröm. Jag brukar aldrig vara kär officiellt men jag är kär och jag älskar det, och den här gången i min text och min blogg. Killar släng er i väggen.
Peace.

torsdag 24 december 2009

22:41

Örhängen från rock by Sweden Åsitas.

Dessa gjorde min dag, fy fan vad jag är kär! Tack mamma och pappa!! Gorgeous.

onsdag 23 december 2009

00:09

Då var dagen med stoooort GOD här!

GOD JUL PÅ ER alla önskar Maggie och en liten blöt mysigt söt hund :)

tisdag 22 december 2009

20:04

Jag är egocentrisk
totalt förändrad men på skalet identisk. Medan du är egotrippad förändrad och på skalet okännbar. Du vann men bara för en stund, jag förlorade men aldrig på riktigt. Jag var din räddning och du min idol. Du blev ett offer och jag ditt jävla svarta får. Stick. Så ovärt och fegt. Att blunda är som att inte se, att känna och inte le. Som om du inte tagit ett enda steg på min fina vita duk, som att allt som varit.. blåst bort i ett enda stup. Bort möglat inte som i en ost utan som på en matta, mögel som man bara slänger bort utan att fatta. Det var äkta det jag sa, om att det är våra misstag vi döper om till erfarenhet, erfarenhet.
Jag säger det igen och igen och igen, jag är stark, och därför vinner jag. För starkas överlever oavsett vad.

måndag 21 december 2009

17:15

De var sista gången jag sa, okeeej visst!
Får man lov att ta en vimmel bild på er två?
- Nej.
Att man aldrig lär sig, vimmel bilder blir till 99% misslyckade. Och dessutom är du sjukt oball att ha den uppe på en hemsida som besöks av halva Göteborg. Jag ångrar mig.
Och tro mig ni vill inte se den äkta bilden. Fyfan.

13:36


En söndag borta, ett busskort borta, en minneslucka mer eller mindre och ett klart besked. Aldrig mera att ja skall kröka. Jag har lärt mig en läxa som hette duga. FY FAN. Tack gode gud för att jag kom hem i hyffsat skick, men frågan var va fan ja gjorde på avenyn i 2,5 timma, från 04:00 - 06:30?! Jag skäms, och jag skäms igen.

lördag 19 december 2009

13:18


Det är när man slutat andas som det gör ont, det är när sista tåren är fälld som man inser vad en människan kan betyda för ens skäl. En enda människa kan förändra en hel värld. Men vi är fler än 100 000 som kan förstöra den. En fin människa försvann ifrån mig för snart 5 år sedan, jag visade mig aldrig svag, men de gjorde ont. Så ont, så orättvist, fäller en tår för dig i dag. För i dag är en dag då jag tänker på dig och de stunderna vi hade tillsammans, fina vän, människa, varelse och skapelse. Jag älskade dig och jag älskar dig. En människa mindre på jorden och varven går långsammare, de kändes som att dag var natt och natt var dag. Ingen skillnad på tid och rum. Tomt. Ingen kommer kunna fylla mitt rum med hopp, du är för alltid borta. Du fanns, den tiden tog jag vara på, du försvann den tiden vill jag inte spara så. Inte ens avstånden mellan oss kunde stoppa mig, jag reste med färja och bil, på motorväg i all evig tid. Men de var värt de, för du fanns alltid där för mig, vi kunde prata om allt och du älskade mig. Men som en liknelse mellan att vinna på triss försvann du lika plötsligt som en miljon vinst.
Du kom, du tog, du var, du försvann lika snabbt som vinden fick mig i obalans.

Realise me, jag ville bara säga hejdå min kärast kusin, för en sekund blev allt tomt. Ett enda telefonsamtal och allt stod plötsligt still. Orättvist som en vits utan sits. Aj.

fredag 18 december 2009

20:21


Idag lär avenyn bli en osäker aveny, och i morgon lär kännas som en mixer, men sådant får man ta. En vit vecka, två med full fart!

torsdag 17 december 2009

20:37

Det brukar inte komma med posten, inte heller på fax, sällan med ett ord eller en handling. Mer som en stämning som drar in över en stad eller en skäl när allt är som de skall. När fingrarna knappt kan slå ner tangenterna, när snön ligger smält på jackan och hunden är blöt som en säl. När man i varje litet fönster kan skymta en stake av ljus eller en stjärnas lys. När marken är täckt av ett täcke, ett vitt täcke som glänser mer än någonsin förr, när kylan kramar dig hårdare än du önskar och näsan lyser upp de mörker som lägger sig innan klockan har slagit 12:00. När mössor röda som rosor med bollar av snö sätt på våra huvuden och katter med saffran smak ger våra smakkörtlar en smak man sent kan släppa, mera katter. När granens tjocka barr fastnar i våra strumpor och vi önskar att vi hade valt plast istället för barr. När magen gör så ont att vi nästan ångrar oss att vi åt den deg med smak av socker och peppar.

När vi helt enkelt känner att allt är på plats, då är de julkänslan som knackat på din dörr eller öppnat upp ditt sinne. Men ändå tycker jag att de röda och klapparna undergranens beskyddande barr är lite för överskattat. Bara lite, men kalle anka, honom älskar vi.
Om 7 dagar då sitter vi fast, i en julig afton och sätter alla klappar i fara då de lämnar granens beskyddande barr. God jul, men lite överskattad.

onsdag 16 december 2009

17:37

Du gräver din egna grav och jag begraver dig.

15:02

Denna dag, denna stund, denna timma, denna sekund vill jag tillägna världens bästa människa!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN PAPPA.

Vi har våra stunder, gott och ont, skratt och bråk, varmt och kallt, men innerst inne vet vi mycket väl både du och jag att den dagen då vi skiljs åt kommer gräset på andra sidan inte vara grönare. Som en prins utan krona.

Det spelar ingen roll om du är annorlunda, om du är gammal, om du är dum om du är ful, om du talar med brytning, om du är gråhårig, om du är tråkig, om du är tjock eller smal, om du är pinsam, om du gör rätt eller fel, för vad du än är eller gör så kommer du alltid att vara min pappa, och vet du vad jag älskar dig för den du är och ingen annan. Min pappa, en prins med en krona och ett hjärta utav guld.

tisdag 15 december 2009

17:37


Envis. Det är vad jag är. Inte för än mitt uppdrag är slutfört får du ge mig en chans till. Jag har något jag skall slutföra., en känsla av både gott och ont. En symfoni av trumpeter och fioler som dämpar min energi. Jag lever som jag gör envis och stolt. Lägger upp mina mål som jag kan och vill nå. Ger mig inte för än allt jag gjort är slutfört och sista noten är slagen. En envis jävel de är vad jag är. Jag tjatar sönder ditt inre och suger ut ditt yttre med hjälp av mina sylvassa ögon. Jag vinner, jag över vinner allt. Högre högre högre, jag övervinner allt. Jag är envis, de va de jag sa va? En som inte ger sig för än sista kortet är lagt. Så lägg dig, annars så lär du ångra att du aldrig gick med på de mina vackra stämband klingade ut. Ge upp. Du är kanske klokare än mig större än mig bättre än mig. Men jag är envisare än dig. Och det övervinner allt. Erkänn.


Det kommer en resume av hund 09, så snart bilder och tankar har hamnat på plats.

lördag 12 december 2009

00:00

Heeey! Vill bara medela er att vi lever de hundans Bra i Sthlm!! Just nu har folkets hjärnor somnat in! Alla ligger och drömmer sött om de ena och de andra, medans jag ensam infinner mig vaken på ett väldigt fint vandrarhem 10 min med buss från ÄlvsjömässN....anna snarkar och jag kan inte somna! Suck. Så ja kom på den smarta iden att drA en mobilblog så där lagom runt midnatt! Underbart att de snöade idag, och dessutom tt de la sig. Hoppas vi p morgonen får skymtas av ett fint påklätt sthlm i vitt!

- jag hatar skolan
busschaffören svarar; suck... Dagens ungdomar, säå bortskämda! Tänk på de barnen som måste jobba för att få råd med att gå i skolan! Jag skämdes! Jag ångra mig, och skämdes igen! GODNATT

torsdag 10 december 2009

23:09

Helvete vad jag älskar all teknik. Inlägget raderades alla mina vackra ord försvann. Försöker skapa en ny tom atmosfär som ni läsare kan få sväva i för en stund.
Det finns bara en utav dig och en utav mig. Jag förstår mig på dig men du förstår dig inte på mig och tillsammans är vi nollor. Två folk i från olika världar med olika uppdrag i livet. Använd din sympati, damma av den och se igenom de ogenomskinliga. Du jag är inte ensam, vi är inte ensamma. Men vi måste våga visa vart vi står, våga visa hur vi mår och inte bara blunda och förtränga de vi inte vill att alla andra skall få se. Vi är bra på att analysera andra men inte oss själva. Även om vi mår dåligt så vill vi inte att någon annan skall få se, är de någon som skall få känna medlidande så är de vi emot dem och inte de emot oss. Men jag funderar på varför alla skall förtränga sina känslor, de finns ju faktiskt där för en anledning de vet både du och jag. Men alla skall spela på sina liv. På hur underbart bra de har de, och på hur allt går som en vals. Men alla vet att de är förfalskningar från topp till tå. Ingen har ett drömliv, alla har ett liv som skapas till en dröm då alla problem är lösta.

Självkänslan ta min hand så går vi en sväng du och jag och diskuterar hur bra vi har det tillsammans du och jag. Typ vi mot världen eller den emot oss. Vi klarar oss lika bra ändå med våra analyser om allt och inget. Du och jag.

onsdag 9 december 2009

22:19


STHLM PÅ FREEDAG OCH GUUUD VAD JA LÄNGTAR :D 25 tjejer en buss och tusen hundar, lite plugg, shopping och en systemkamera!! Det kan inte bli mkt bättre?! Wieeee!!

tisdag 8 december 2009

LAGT KORT LIGGER.

20:43


2 minuter kvar, två dyrbara minuter kvar, två minuter 120 sekunder, och hundradelar vet jag inte. Idag är en dag då jag vill att folk skall tycka synd om mig, för de gör jag när alla ni andra sitter som mej. Snälla skjut mig. JAG BRUKAR ALDRIG BOKSTAVLIG TALAT MENA NÅGOT. MEN NU FAN FÅR JA NOG. PLUGGET JAG HATAR DIG OCH ALLA DINA VÄNNER OCH ALLT SOM HAR MED ALLA DINA VÄNNER ATT GÖRA. GÅ OCH DÖ TYP. Jag menar inget illa... men skjut dig med innan jag gör de själv.. mmm nu e definitivt mina 2 min slut. Cardja pylorus ventrikel, duodenun, jejunum, ileus, caecum, stora colon, lilla colon, rectum, hej hej latinska namn på magsäck och tarm. Jag ger UPP. SUCK.

söndag 6 december 2009

21:45


Du var mitt misstag och jag din räddning. Jag är så jäkla besviken på mig själv ?! Att känna sig sviken av sig själv är fan den värsta känslan man kan vara med om. Sjukt att jag själv ens lät det hända. Att jag inte fattade vad jag höll på med? Vart fanns stoppknappen lixom. Fan på bussarna sitter de ju överallt. Men helt plötsligt satt den bara inte där. De var inte lika lätt att sätta sig upp och trycka till. Nej, nu vara man tvungen att använda sig utav sitt egna förnuft som jag tydligen måste ha glömt på någon buss när de ändå var så lätt att trycka stopp?
Ett felfritt liv, vem fan har de? Men du jag är nog i behov utav ett nytt, eller kanske inte ett nytt. Men en tillbaka spolning tack, med flera misstag men tack gärna inte dehär. De gör för ont.
Jag visste att de skulle hända. jag visste de. Men ändå lät jag de fortsätta. Mina hjärnceller släppte inte taget om de helt enkelt, dag och natt, dag och natt. Jag visste de hela tiden. Och nu har de hänt. Släpp de för fan .. Maggie Mahmoudi släpp de. Gå vidare bara.

De är misstagen man döper till erfarenhet. Och nu sätter jag stopp. Helvete, jag har släppt de nu, ne men jag skall ialf försöka. Erfarenhet va de jag. Erfarenhet, smaka på erfarenhet!

Imogen Heap - "Let Go"

onsdag 2 december 2009

Oj vad jag bara älskar den här....

Jackaaaaan <3 Som snövit utan äpple, får se om den invigs till helgen eller ej! Men namnet är redan invigt, jackan heter enligt några goda vänner redan fååret bäää bäää! Nee nu blir de till att kila iväg, träning på G! Här tränas de 5 dagar i veckan se ni ;)

tisdag 1 december 2009

Vilken röra!

Japp, såhär ser du ut just nu på min smyckes hylla. Allt bara ligger huller om buller, frågan e om man skall skratta eller gråta! Har iafl kommit på att de blir lite bättre koll på alla ringar om ja sätter dem på mina snygga nagelack ;) Å resten får man väll kalla kaos. Är iofs jävligt glad över att ja har så mkt halsband å armband.. men när de ser ut så här hade jag nog hellre velat ha lite mindre ... och 1 december är här. Ååå ja har fortfarande inte fått någon chokladkalender. Förresten tror du på tomten?