söndag 18 december 2011

01:04

Man saknar inte mycket innan man börjar inse vad man egentligen har och vad man hade när man inte visste vart man var. Önskade jag kunde lita mycket mindre på morgondagen än idag. Hitta mig själv och bara sväva igenom livet utan några som helst problem. Göra som alla på tv, bara prata under tagning och leva när ingen annan ser, låtsas som att allt var bra när man ändå inte ler. Hamna på fösta sidan på nöjesbilagan när folk frågar varför man är död. Livet är som en saga, vågar man ingenting här så kommer du ångra allt en vacker dag när inget blev som och så levde dem lyckliga i alla sina dagar. Antingen idag eller i morgon. Men under mina sista månader som ja har levt, har ja upptäckt mycket inset mer än vad jag trott varit möjligt. Alla har de inte bra, alla har de inte lika bra som dig men minst lika många har de bättre än mig. Folk dömer men lika fort glömmer dem bort allt de som hänt. Det som var blev förgjort och de som skulle komma kunde inte bli mera ogjort. Vi alla tror att vi lever i en värld utan några som helst problem. Men vad vi gör är att aldrig välkomna sanningen in, mista personer efter personer som vi inte vågar berätta vad vi känner för och dölja ångern och elakheten bakom en söt fasad. De fungerar inte så bra. Ibland kan ja bara känna hur ja tappar allt, som en blomma som en gång vissnat glömmer hon bort snabbt hur hon skall ställa sig upp igen. Hur hon skall förklara för någon hur hon kan få liv i sig igen, som att ta för mycket näring på ett negativt sätt och sluta liggandes i en papperskorg på krogen istället för en vas mitt i personens speciella ett. Men nu vet jag att även om ja dumpas i en korg full med skräp så kan ja på något sätt alltid resa mig upp igen, få liv på nytt igen skita i allt de som hänt och bara försöka om igen och igen och inget mer blir ogjort. För nu kan jag växa igen, inte i en kruka med jord, utan på en jord med mina egna ben utan att lita på någon. För nu är de jag mig själv och mig. Vi är ett och ni är noll.

Try to stay strong and survive as long as possible, because it´s never gonna stay forever.

Life is to dangerous to survive.

Inga kommentarer: