Jag är hemma nu, på låtsas hemma eller på riktigt. Ja kan inte riktigt bestämma mig, får ångest. Vet inte vad jag vill, stanna kvar skita i Staden som stavas med L, eller bita i hop och tro att alla mina drömmar kommer uppfyllas och allt bli som de skall. Med lite mera effort kanske jag kan lyckas tillslut. Men tänk om, och tänk hur många ja lär såra på vägen dit, hur många som inte kommer bli ett skit och så många som jag hade som inte kommer finnas kvar. Orkar jag spela samma spel igen är frågan, orkar jag bry mig om vad folk bryr sig om att lyssna på, orkar jag vara som alla andra. Orkar ja? Eller skall ja bara ge upp, bli som dig och mig sätta mig ner vända på planet och leva Svensson Svensson? Nej.. jag vill inte, innerst inne så vill ja inte, men händer de inte något snart, så skiter jag i dig och i alla andra som tror sig vara de dom inte är. För guds skull.. jag är en människa på två ben, jag förstår mer än vad du tror du vet.
Som en nål i hjärtat medans ångesten regnar ner.
Vad fan vill jag med mitt liv?
Jag saknar dig som skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar