Att lära känna sig själv bäst innan man lär känna andra är något jag alltid försöker sträva för mest. Men börjar tveka på om detta verkligen är helt rätt. Londonlivet är helt okej, men att inte känna sig hemma på jobbet än efter 1,5 månad snart 2 får mig att börja bli lite osäker på om de någonsin kommer bli så att jag kommer börja känna mig säker. Har funderingar på att åka hem till Sverige igen men ändå så undrar jag om jag ens har någonting kvar där och hämta.. jag vill ju vara utomlands och lära känna mig själv och världen de är ju mitt mål. Jag vill kunna bli gammal och ha rest runt istället för att behöva sitta på en skolbänk i 8 år å inte ha kunnat leva ut så som jag ändå kan och får. Önskar bara jag kunde ha lite bättre självförtroende än vad jag har. Våga tro på den jag är och våga säga vad jag tycker, våga säga nej och förstå att folk inte alltid behöver älska mig. Inte ta åt mig utav minsta lilla, och kanske till och med våga stå på mig ännu mera. Skönt och veta att jag bara är 20 år gammal och har en hel del dagar och timmar på mig framöver. Men är trött på de här och är trött på att bara behöva skjuta fram på allt och tro att allt kommer ordna sig. För så lätt är de inte. Det fungerar inte så, det är jag och bara jag som kan bestämma hur mitt liv skall forma sig. Jag som skriver de oskrivna och jag som sätter nummeret på nästa kapitell i mitt liv. Och ingen annan, folk kan bara få min penna att skriva med en annan stil. Men i slutet utav de hela är de ändå jag som skriver sista bladet i min bok, stänger den och kramar om den hårt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar