Att bygga upp sitt liv genom ett evigt krig av val känns inte helt rätt enligt mig. Det känns osäkert instabilt, ostabilt och trygghets otroget att på ett val med en enda väg välja sitt mål. Hur skall jag veta vilket håll ja ska gå? Vilket håll ja skall dra mitt strå? Ush, beslutsamheten ger mig ingen ro, hur skall jag få allt all lägga sig till rätta? Tankarna svänger dit, tankarna svänger hit, utan en endaste gnutta harmoni skall jag bestämma slutet på hela mitt liv. Jag kommer aldrig glömma hur de var när allt bara flöt på mamma, pappa och barn. Men nu snart skall ja stå själv på mina egna ben, som ett nyfött barn så lent så lent. Vit och liten skall ja möta världen med en ny blick, ansökningar hit och dit. Vilken röra av en hel jävla skit.
Vi föds för att leva, vi lever för att jobba, vi dör för att få ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar