Det är något som jag och mina hjärnceller fortfarande inte förstår oss på.
Vissa älskar det just för en dag, andra lever på att älska de, vissa hatar att ens tänka på det medan andra känner sig lugna utav tanken att bara kunna slappna av. Nykterist som alkoholist
Synen på att se ett glas med vin, fast sedan shotta sönder som ett omedvetet svin. Att känna kroppen i obalans i all dans, att känna hur en liten vink kan bli de roligaste du sett på ett helt år. Hur dina fingrar domnar bort och du känner att ett försök fram till baren är en mil bort. När vattnets ända uppgift är att få dig i kontroll och du känner att du oavsett vad vill kröka vidare med noll stopp.
Det är dagarna på avenyn. Det är ungdomarna i alla andras syn.
Man känner många man känner några men man känner alltid folk som vill hamna i obalans när blodet inte längre klarar av att hålla borta sin distans från giftet som förstör våran lever utan att den blir mör.
Vi skrattar vi gråter vi dansar å vi dricker oss fulla varje helg. Men för vad? För vad är det som för oss att känna igen?
Vi går ut för att dansa och ha kul, vi går ut för att se på den som vi hatar mest av allt å smälla till en käft och hoppas på att allt bara försvinner utan mer tjafs, vi går ut för att se på oss andra och träffa folk, vi går ut för att vi är beroende och inte klarar av att behärska en dag hemma i lugn och ro, och visst går vi ut för att "kolla läget ibland" men som vi alla vet så slutar de med drinkar i ena näven och en hand i den andra.
Att vi inte lär oss utav våra misstag är katastrof, att ligga bakis en solig dag och ångra allt som hänt, väskan borttappad, mobilen inte hittad än, och ett kreditkort som är tömt på allt du fick när lönedagen stod på glänt!
Trotts detta gör vi om det om och om igen.
Super vi bort en dag i en tom men jävligt rolig och otrolig värld, så gör det ingenting när vi ligger hemma 60 + å minns hur ungdomen tid stannat kvar hos oss utan några som helst större problem.
De som ligger under allt det här, är.
Att jag är minst en av hundra tusen som känner igen sig så jävla väl.
Och de bästa av allt, jag älskar de!
Med lite lite tur kanske vår dröm går i uppfyllelse, de vore fan något utav de bästa man skulle kunna göra efter att stundenten passerat förbi. Nu håller vi tummarna för att mamma och pappa kan bestämma sig snart! De är sjukt mycket pengar, men en utbildning så man får ju en titel och lättare att få jobb på så sätt! Hoppas x 10000 att de går att komma loss. 
Det kallar oss för dem, jag kallar dem för svin, de kallar oss för alkholister, jag påstår att vi bara har kul. För vi är svin, äkta sådana FYLLE svin. Men man lever bara en gång och ingen utgång från livet är levande. Så att leeeeeeeva blir automatiskt de enda rätta.
Smakar på kvällen såhär, dööör gör jag för långklänningar och nu är hon min! Så nu korkar jag upp i min ensamhet, väntar på att dra till jess på föris :) För idag kommer bli en bra dag.
Oj oj oj, vilken kväll vi hade, de gick jäävligt bra vill ja till lägga! Nilssons pappi hade löst fri bar på nivå åt oss så snacka om att vi kröka ner oss redigt mycket, hahah men va fan man tar bara studenten en jävla fucking gång!! Snacka om att bilden gömmer våran fylla himmlans bra. För den var tung hahaah! Älskar dig min party pingla, ikväll är vi påt igen, nu när vi är friiiaaaaaaaa :)
Tur nog kunde jag bli lite gladare fram emot kvällen, vi drog och fixade våra naglar, tro fan vi kommer ha snyggast naglar på stan, nej vi har snyggast på stan. Jag gillart.
I´ve put my trust in you. Pushed as far as i can go. I will find this road for you, because the only thing i do, is to give up all love for you.
