Min sjukt snygga catsuit. som jag bara har förälskat mig i, känn på catsuit. Vi drog en runda på stan i går, jävlar vilket drag, och skönt att chilla på de goda å slippa de onda idag. Å ja jag e hemma en lördag. Tänkte matcha mig med snön där ute. Vara vit en lördag.
I kväll hade jag tänkt skriva ett ganska tråkigt blogg inlägg, ett inlägg som jag alltid gör. Ett inlägg där känslor från topp till tå gör sin existens märkbart omärkbar. Jag skaffade mig en blogg för att ha någon att föra en diskussion med, ganska tråkigt egentligen. Jag menar det kan inte finnas många utav oss där ute som vill ha ett bollplank att bolla sina tankar emot, men jag är tydligen en av dem. En utvald, en drabbad, eller en skonad. Men jag tycker det är skönt att ha någon som för en gångs skull håller igen sin kära mun och bara läger ner all konfrontation. Någon som kan ta emot utan att ge.
Jag tvivlar snart på om det finns folk där ute som läser min blogg, men det spelar ingen roll för mig, jag skriver av mig för att må bra. Varje dag eller en gång i veckan det spelar ingen roll. Men jag har märkt en sak, när jag loggar in mig på bloggen så ger jag mig själv en rejäl höger. Jag blir taggad. Taggad till att låta mina fingrar få sprätta på tangentbordet likt en dammsugare som drar upp allt i dens väg.
Jag är unik, som alla andra. Brukar inte skriva om vad som hänt i dag utan hellre diggar jag mina tankar till musiken i bakgrunden och låter er få avundas min outhärdliga skrivning.
Jag är inte världs bäst på att stava. Jag är heller inte bra på liknelser, och på komma och punkt sätter jag punkt, och oklar och skön det är min stund. Men en sak är klar, jag är bäst på att skriva som mig själv. Skriva om mina känslor, om min ångest, om mina vänner, om min hund, om en vit lögn, om en julklapp eller en sömn. Om en misslyckad utgång eller en lyckad dröm. Jag brukar aldrig vara kär officiellt men jag är kär och jag älskar det, och den här gången i min text och min blogg. Killar släng er i väggen.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar