Jag är egocentrisktotalt förändrad men på skalet identisk. Medan du är egotrippad förändrad och på skalet okännbar. Du vann men bara för en stund, jag förlorade men aldrig på riktigt. Jag var din räddning och du min idol. Du blev ett offer och jag ditt jävla svarta får. Stick. Så ovärt och fegt. Att blunda är som att inte se, att känna och inte le. Som om du inte tagit ett enda steg på min fina vita duk, som att allt som varit.. blåst bort i ett enda stup. Bort möglat inte som i en ost utan som på en matta, mögel som man bara slänger bort utan att fatta. Det var äkta det jag sa, om att det är våra misstag vi döper om till erfarenhet, erfarenhet.
Jag säger det igen och igen och igen, jag är stark, och därför vinner jag. För starkas överlever oavsett vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar