Det brukar inte komma med posten, inte heller på fax, sällan med ett ord eller en handling. Mer som en stämning som drar in över en stad eller en skäl när allt är som de skall. När fingrarna knappt kan slå ner tangenterna, när snön ligger smält på jackan och hunden är blöt som en säl. När man i varje litet fönster kan skymta en stake av ljus eller en stjärnas lys. När marken är täckt av ett täcke, ett vitt täcke som glänser mer än någonsin förr, när kylan kramar dig hårdare än du önskar och näsan lyser upp de mörker som lägger sig innan klockan har slagit 12:00. När mössor röda som rosor med bollar av snö sätt på våra huvuden och katter med saffran smak ger våra smakkörtlar en smak man sent kan släppa, mera katter. När granens tjocka barr fastnar i våra strumpor och vi önskar att vi hade valt plast istället för barr. När magen gör så ont att vi nästan ångrar oss att vi åt den deg med smak av socker och peppar.
När vi helt enkelt känner att allt är på plats, då är de julkänslan som knackat på din dörr eller öppnat upp ditt sinne. Men ändå tycker jag att de röda och klapparna undergranens beskyddande barr är lite för överskattat. Bara lite, men kalle anka, honom älskar vi.
Om 7 dagar då sitter vi fast, i en julig afton och sätter alla klappar i fara då de lämnar granens beskyddande barr. God jul, men lite överskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar