23:09

Helvete vad jag älskar all teknik. Inlägget raderades alla mina vackra ord försvann. Försöker skapa en ny tom atmosfär som ni läsare kan få sväva i för en stund.

Det finns bara en utav dig och en utav mig. Jag förstår mig på dig men du förstår dig inte på mig och tillsammans är vi nollor. Två folk i från olika världar med olika uppdrag i livet. Använd din sympati, damma av den och se igenom de ogenomskinliga. Du jag är inte ensam, vi är inte ensamma. Men vi måste våga visa vart vi står, våga visa hur vi mår och inte bara blunda och förtränga de vi inte vill att alla andra skall få se. Vi är bra på att analysera andra men inte oss själva. Även om vi mår dåligt så vill vi inte att någon annan skall få se, är de någon som skall få känna medlidande så är de vi emot dem och inte de emot oss. Men jag funderar på varför alla skall förtränga sina känslor, de finns ju faktiskt där för en anledning de vet både du och jag. Men alla skall spela på sina liv. På hur underbart bra de har de, och på hur allt går som en vals. Men alla vet att de är förfalskningar från topp till tå. Ingen har ett drömliv, alla har ett liv som skapas till en dröm då alla problem är lösta.

Självkänslan ta min hand så går vi en sväng du och jag och diskuterar hur bra vi har det tillsammans du och jag. Typ vi mot världen eller den emot oss. Vi klarar oss lika bra ändå med våra analyser om allt och inget. Du och jag.