- Här är jag, orden klingade tätt mellan varandra i en tom vibration.
Goddag, sa mannen utan att blicka bakåt.
Jag ser fram emot i morgon, sa flickan med dov ton.
-Du har ingenting att se fram emot.
Flickan fick ett hårt slag mot bröstet, ångest.
Hon tog sig för pannan och försökte beslutsamt ändra tankebanor kring morgondagens natt. Men det gick inte trotts att hon gång på gång försökte få medvetandet att byta riktning.
- Ditt lov är slut, får jag fråga om du nått ditt mål.
Flickan kollade ännu en gång upp på mannen utan namn. Nu blev plötsligt tryckt på bröstet ännu hårdare. ångest.
Mannen böjde sig ner tog tag i de mjuka vita lager som låg under hans sko, han tryckte ihop de han hade i händerna med en hårt slag.
- Kolla på denna boll, så snart den fått liv är den död igen.
Flickan ställde sig vid mannens sida. Blundade och såg hur hennes boll fortsatte flyga långt bort över de höga tallarna och upp i skyn.
- Är du beredd? Snart kastar jag. Detta måste du se.
Flickan öppnade ögonen igen, såg på bollen som flög och ganska snabbt träffade marken med en duns. Bollen såg plötsligt ut som den gjorde från början. Ett mjukt vitt lager.
- Om du ens försöker tänka på morgondagen ur samma perspektiv i gen. Så lär ditt hjärta sluta som den där snöbollen.
Flickan slöt ögonen igen. Välkommen till verkligheten min vän.
En tår föll längst hennes kind, och snabbt förvandlades den till is då den sakta men säkert släppte grunden från henne.
Flickan satte sig på en bänk och började fundera på över hur många utav alla de bollar hon tänkt krama under nattens gång som skulle kunna ha en möjlighet att flyga iväg. Hon kastade bestämt iväg den första bollen, den blev ett vitt lager. Men flickan gav inte upp för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar