tisdag 12 januari 2010

21:15

Han var på besök idag igen.
Men idag tillskillnad från de andra dagarna med värmande händer och ett fint leende.
Han var glad, han spred glädje han gav mig hopp och ett lugn som la sig lika snabbt som ångan från en kokande kastrull.
Men jag vara bara glad. Inte på riktigt, de var falskt. Jag försökte få mina mungipor att peka mot gud. Men så snart han såg mitt ansikte förvandlades ångan till vattendroppar som föll ner längst hans kind.
Flicka lilla, lär dig att saker och ting kommer och går. Det kommer och går, du mår bra och du mår ont. Men livets dagar stoppas inte för det. Visst livet är de dagarna du minns, men försök att byta ut de onda mot de goda. Det kan inte bli värre.
Lär dig att hitta nya stigar att följa. Att låta dina bara fötter få nudda de gröna gräset utan getingstick och nässlor. Hitta rätt stigar i livet är svårt. Men att se dig som falsk och glad utan känsla, det är svårare.
Du vet att jag älskar dig.
Flickan kollade upp på mannen, vem är du egentligen?
Mannen vände sig om och försvann. Inte så med vinden utan mer på en gång. Ett ord och han var borta.
Flickan gick och kramade sin kudde godnatt, klockan var mycket, minuterna över ny dag och ny morgon.
Han hade lämnat en lapp på hennes mjuka kudde:

Antingen finner du en stig, eller så gör jag dig en ny.

Inga kommentarer: