måndag 20 februari 2012

21:47


Känner att jag inte räcker till, kroppen svarar inte på mina frågor längre och allt jag gör blir bara fel, känslorna trycker ner mig. Är detta rätt eller fel, att leva som ja gör just nu får mig att försvinna i en atmosvär där jag själv har har svårt att hitta ur. Nervositet, stress och långa timmar med alldeles för lite sömn leder till en bokstavligt talat i varenda bokstav.. utslagen tjej som inte vet om hon drömmer eller är alive. Feels like the time is flashing by.. and that i can´t do anything about it. Du är boken alla läser jag är pennan som skriver men det enda vi ser om vi inte lyfter på första sidan är rubriken på ett gammalt liv som redan står skrivet i alla lyckliga dagar som passerar förbi. Omöjligt att ändra på allt men möjligt att starta något nytt gång på gång, jag bara flyr, alla minnen som fått mina ögon att glimta till börjar sakta men säkert flyga iväg långt långt bort. Jag börjar inse snart att jag är helt själv. Dagarna då födelsedagarna firas och åren poppar snabbare än du blåser ut ljusen på din tårta blir bara fler och fler. Det är nu eller aldrig det är ditt liv, och du vet inte vad du vill göra med det, det som hänt har fått dig att bli stark, starkare än vad som helst. Men jag står här fortfarande helt själv, känns som mina ben har bärt mig på min väg genom livet hela mitt liv. Stått där helt själv, utan någon att förklar för utan någon som förstår fått smäll efter smäll i ansiktet mitt, men jag står stark, eller är de bara vad jag tror?

Och så levde dem lyckliga i alla sina dagar, han kollar fortfarande på mig och jag svarar alltid jag vet inte, han frågar mig varje dag på morgonen om jag mår bra, jag svarar jag vet inte, han frågar mig varje gång jag gjort fel, var de där rätt? Jag svarar fortfarande jag vet inte. Han frågar mig vem älskar du jag svarar jag vet inte. Han frågade mig idag, vet du vad du håller på med jag svarade mig själv igen efter alla svar jag redan get honom. Jag vet inte. Medans de vetande vända sig om och gick sin väg sa jag åt honom men jag vet, vad du är. Medvetandes. Du är mig fast från den andra sidan. Jag pratar med dig, hellre medvetande om mina misstag en omedveten om att du finns. Men han kan inte hjälpa mig att ändra på någonting jag har skrivit, allt är mitt problem.. han bara finns där för att repetera fråga efter fråga där svaret fortsatt blir: jag vet inte.

I fly with my own wings, and nobody will never help me. I´ll be strong and i´ill stay alive no matter what happens.

Inga kommentarer: