22:40

Satt å funderade en stund. Kom fram till att jag faktiskt måste stå för den jag är. Acceptera mig själv för den jag är och försöka hålla mig borta från alla jävla gropar som ropar på mig. Jag vägrar ramla ner i samma jävla hål igen. Det är jag dessutom inte värd. Jag sa att jag var stark? Men vad fan hände med de där.. antar att jag överskattade mig själv en aning.

Framtid framtid tiden som väntar oss där framme. Vad skall jag göra med dig min vän? Sopa banan och göra om allt igen. Eller strö palmblad framför alla som stör min väg? Jag känner mig nere, omtumlad, rädd och delad. Vet att jag tjatar om de här med vad som komma skall? Men snart står jag där på mina bara ben och vet varken upp eller ner?

En enda sak som jag har klart för mig med min snart nya väg är att ni inte får tro att ni kommer kunna få tag i mig. Jag är just nu trotts allt endast en oslipad diamant som kommer blända er när dagen komma skall.

Ingenting kan stoppa mig nu, jag är underskattat stark igen...