Där är som rosor utan färg och som en dans för dig utan takt. Hur mycket vi än hade velat du och jag och min vän, så går det inte. Vi är för fega, vi vågar inte, vi tränger undan istället för att visa, säga eller berätta. Jag önskar ibland att vi vore lite som alla de andra, extra salta utan några som helst större problem. Sådana som bara vågar det dem vill och vill de dem vågar. Jag önskar att vi bara kunde för en stund blunda och dunka bort allt dumt. Sätta ögonen på glänt och drömma bort om all jävla skit som hänt, fast samtidigt vara glada för allt som blivit det förflutnas ägodel. De ÄR ett liv i en mixer VI har, det ÄR ett liv utan klister. Men med kärlek från varandra och våra vänner så skall vi klara allt som kommer i våra händer.
Det går bra för många men nästa intill absolut inte alla. Men jag skall försöka avsluta det här med att säga. Vad som än händer, vad som än kommer emellan oss, vad som än skapar skit hos oss, så tänker jag aldrig aldrig lämna dig. Du är menad för mig. Och det går så jävla bra för oss.
Vi skiter i 1:an, 2:an, 3:an, 4:an, tanten, 5:an, 6:an, 8:an, 9:an och 10:an. 7:an bor ju ändå inte kvar här hos oss.
Och vet du vad, jag skiter faktiskt i allt som du inte förstår och allt du gör min vardag hundra gånger roligare är något jag knappt tror att du förstår.
- Den ser nästan lite blå ut när den ligger i påsen?
- De var ju en blå du köpte?!
- Aha aa juste ja, den va ju inte grön.
Alltid du & jag
1+2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar