Jag har äntligen hittat min balklänning, jag är lycklig nu, inte lottad men lycklig. Jag kan ännu inte riktigt lägga alla bitarna på plats, om mindre än 3 månader springer jag ut för sista gången. Jag kan inte riktigt fatta att det är min tur nu. Helt sjukt vad åren har gått snabbt, kändes som om det var igår jag öppnade brevet som fick mig på nästan helt rätt plats. Alla dessa timmar som förvrängt min tillvaro i ångest, glädje, stress och lycka har snart nått sitt slut. Pressen är nu snart över och jag kan för en gångs skull säga att jag är stolt över mig själv innan hela visan tänktes spelas om igen. Jag har nu lyckats försäkra mig om att jag kan så mycket mer om jag bara vill. En uppryckning av de åren som gått förbi och på så vis så ser jag att en fantasi endast var ett ynka liten bit i mitt liv. Det är helt sjukt att snart allting gått förbi. De dagar som jag kallar för livet är det dagar jag minns, de dagar jag känner och det dagar jag helt och hållet godkänner. De andra dagarna som passerat vid stundens slut, det är de dagarna jag helst vill ge bort en stund. Men nu har jag istället lärt mig att ta tillvara på dem och använda dem som krydda till erfarenhet. De smakar starkt, men gott.Det var du som förlorade, och inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar