Såhär tänker jag möta doften av knoppar som spruckit, lena ben och ruffsigt hår. Så fort du kommer och knackar på då e jag först ut med ett skrik som ingen annan kan rå på. Nu är det verkligen inte långtid kvar, jag önskar jag vore de enda som innebar att allt detta som fanns för alltid blir kvar.
Plötsligt händer det, men det som hänt det sker för alltid. Jag ångrar det som var, jag önskar de som komma skall.
Du valde, du tog, men du glömde att ge det som du alltid sa.
Jag önskar jag kunde vara som dig, nonchalant med eller utan ett svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar