Det är då man skall börja leva sitt liv, bara ta ett jävla stort kliv och successivt bygga upp en barriär. Bara sådär. Jag är trött på ditten och datten. På att bara önska att man kunde gjort och aldrig älskat allt man trott. Nu är det slut på de här, livet är ingen visa som någon annan skall påvisa. Livet är en visa där varje ton i min lilla låt skall trappa upp hela tempot. Jag skall ringa på varje ton och låter de falskt så skall jag sluta att sjunga. Bygga upp ett nytt självförtroende sjunga och öva. Å spela visan om och om igen. Mitt liv kan inte vara perfekt, men jag kan försöka att skapa ett övergångs objekt.
Jag orkar inte bry mig om folk skall döma och samtidigt gömma det dem sagt. Jag går min egna väg, orkar inte med någon jävla omväg. Glöm och dröm som jag brukade säga ändras här med till lev och upplev de drömmen önskade att säga.
Vi har ett liv, och play är fortfarande den knappen jag tänker trycka på. Paus och replay, släng er i väggen.
Jag är 20år fyllda, mina 30 år påväg att komma. Skall fyllas med upplevelser som inte ens någon kommer våga att döma.
Grekland blir nummer 1 på listan. Tänker föra en dagbok om hur mitt liv kommer levas, vad tror ni om de? Intressant eller inte jag vet att ni kommer gilla de.
Läs eller läs inte.
Natti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar