Att hoppas och tro är vad vi gör. I vår fantasi och vårt liv... men förjäves eller med tro om att de man vill skall hända, hända skall? Dagen har varit tagen, och dragen... inget speciell har hänt, förutom att jag jobbat och tagit isär det jag faktiskt trodde stod på glänt. Nu vill jag blicka framåt och inte bli minut död. Jag hoppas att den där dagen med stort D då allt bara rullar på kommer bli min julklapp. Men antar att det bara är en dröm en fantasi en symfoni som jag högst kommer kunna nynna på.
Jag är en sådan dära tjej som bara vill och vill. Det som gör mig unik är att jag vill och vill men aldrig får.
Ge upp, nej inte precis. Men jag hade velat träffa er som har vingar av guld. Saknar er och det gör jag tusengånger om.
En bok som inte ens har nått kapitell 20. Hur skall man klara ett kapitell till?
Tillfälligt avbrott.
Samla krafter, våga tro, hoppas och fortsätta in i dimman och ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar