Det gör så fruktansvärt jävla ont i mig, jag vill åka tillbaka, spola bak tiden å njuta av allt en gång till. Snälla låt det hända, snälla låt det hända. Man tror sig inte veta vad man saknar förens smärtan tar över din kropp och du börjar undra vad för droppe som saknas i havets lopp.
Så roligt som vi hade på än enda vecka, så mycket upplevelser som fångats upp, så många människor som vi stötte på, vilken resa vilken vecka vilket helt jävla underbart minne jag fick tag med mig hem. Jag vill leva som dem gör på den ön, festa å bara känna sitt liv flyta förbi i en dröm, sakta och helt underbart säkert. Nu när jag äntligen är fri, vill jag leva några år utan att bli, jag vill leva å ha kul efter det hade jag tänkt ta tag i mitt liv.
Rhodos 2010, igen å igen å igen. Snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar