11:35

Det är något som jag och mina hjärnceller fortfarande inte förstår oss på.

Vissa älskar det just för en dag, andra lever på att älska de, vissa hatar att ens tänka på det medan andra känner sig lugna utav tanken att bara kunna slappna av.

Nykterist som alkoholist

Synen på att se ett glas med vin, fast sedan shotta sönder som ett omedvetet svin. Att känna kroppen i obalans i all dans, att känna hur en liten vink kan bli de roligaste du sett på ett helt år. Hur dina fingrar domnar bort och du känner att ett försök fram till baren är en mil bort. När vattnets ända uppgift är att få dig i kontroll och du känner att du oavsett vad vill kröka vidare med noll stopp.

Det är dagarna på avenyn. Det är ungdomarna i alla andras syn.

Man känner många man känner några men man känner alltid folk som vill hamna i obalans när blodet inte längre klarar av att hålla borta sin distans från giftet som förstör våran lever utan att den blir mör.

Vi skrattar vi gråter vi dansar å vi dricker oss fulla varje helg. Men för vad? För vad är det som för oss att känna igen?

Vi går ut för att dansa och ha kul, vi går ut för att se på den som vi hatar mest av allt å smälla till en käft och hoppas på att allt bara försvinner utan mer tjafs, vi går ut för att se på oss andra och träffa folk, vi går ut för att vi är beroende och inte klarar av att behärska en dag hemma i lugn och ro, och visst går vi ut för att "kolla läget ibland" men som vi alla vet så slutar de med drinkar i ena näven och en hand i den andra.

Att vi inte lär oss utav våra misstag är katastrof, att ligga bakis en solig dag och ångra allt som hänt, väskan borttappad, mobilen inte hittad än, och ett kreditkort som är tömt på allt du fick när lönedagen stod på glänt!

Trotts detta gör vi om det om och om igen.

Super vi bort en dag i en tom men jävligt rolig och otrolig värld, så gör det ingenting när vi ligger hemma 60 + å minns hur ungdomen tid stannat kvar hos oss utan några som helst större problem.

De som ligger under allt det här, är.

Att jag är minst en av hundra tusen som känner igen sig så jävla väl.

Och de bästa av allt, jag älskar de!