Till en ironisk söndag. Jag bara älskar söndagar, att känna ångesten komma krypandes längst axlarna när man på söndags morronen ( mer eftermiddan) vaknar upp och tänker till på vad man gjorde i går, hur bra plånboken mår å om tårna sitter kvar? Å sedan när huvudet dunkat klart lyfter man de från kudden å möts av en tjusig vy. Ett skrivbord fyllt av böcker, böcker å papper som bara ligger å väntar på att dina ömma händer skall ta tag i deras skal öppna upp dem å sedan låta hjärncellerna få suga ur all information å göra sitt. Jag bara älskar söndagar, å att han en understimulerad hund bredvid sig som gör allt för att få lite mer uppmärksamhet får mig bara att må ännu mera underbart. Underbara söndagar... Ååå så slutar de ändå med att man sitter mitt i natten å pluggar, ena handen fylld med tankar andra handen hållandes i ett glas avslagen cola. Jag älskar cola, avslagen coca cola, när kolsyrans existens bara rubbats av. Så där som man själv ibland bara hade velat leva klart. Nee ser fram emot en ny vecka önskar de vore freda, lördag söndag om och om igen. Så som de var när man va liten å inte visste om vad som var in och ut, rätt eller fel. Bara om och om igen, samma sak. Lördag fredag söndag. Ingen skola, inget plugg, ingen stress, inget jobb. En dröm som blir sann, en mardröm utan land. Ne skena iväg e vi alla bra på men jag är experten hon sj, så tror ja skall börja plugga nu, höra ljuva toner utav u2 - wheen you give your self away.... fan de kommer ta långtid igen. Långtid, orkar knappt lita på någon ny, vågar man de? Eller är allt redan förstört. Synd att folk finns, sådant folk som bara inte vet vad dem vill å heller sårar än ber om ursäkt för vad de gjort fel, gömmer sig och försöker glömma. Fegisar är dem... bara fegisar. Men sådan är inte jag. Jag är stark.
With or without you, i choose without.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar