Dag vill jag glömma idag, ta bort denna dag, radera den från mitt minne, för evigt., sådär för alltid. Fan att de måste finnas dagar då man mår som sämst, försvinn snälla gör de... hoppar du så hoppar jag var de inte så vi sa? Sitter hemma idag, av en enda anledning att få andas ut samla ihop sig och låta ångesten få lägga till på en fin fin brygga. Men vad händer istället, allt går åt motsatt håll. Som vanligt då med andra ord, trodde jag hade kontroll, eller försökte jag bara låtsas om att jag hade kontroll. Tydligen, illa, ochill, oball, aaa allmänt okontrollerat.
Promenerade längst perrongen så som harry potter brukar göra i hans filmer, han letar ju alltid efter ett perrong nummer som ingen annan kan se förutom han och hans gäng, sökte efter att hitta de, bara försvinna så som han brukar göra. Men jag lyckades inte.
Så där gick man längst perrongen fram och tillbaka och bara funderade på nuet och dået. Kom inte fram till något annat än att de är jävligt fint med mörker och kyla. På vägen hem mötte jag två små tjejer, jag som trodde jag var liten. - Är du mörkrädd? - nej är du? - Nej de är jag inte! - Vad bra då går vi. Några minuter senare hör jag en tjej komma springandes emot mig, hon var mörkrädd. Varför ljög hon? Men nej var inte rädd, att vara rädd för rädslan är bara dumt. Och att ljuga för sig själv är bara ännu dummare.
Hoppas på att morgon dagen ger mig lite mer ljus, även om mörkret är fint både inombords och utombords så gillar ja ljuset mer. Med motgång och framgång!
Godnatt från en aningen ångestfylld liten tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar